Helsingborg gjorde mig fattig (men rik i själen)

I helgen besökte jag Liza i hennes nya hemstad, Helsingborg.

Jag hade bestämt träff på Wallmans med Andreas och David från coverbandet Stereo som vi jobbade med i sälen. Dem skulle spela senare på kvällen så det blev en snabb date(2 öl och en whisky) medan vi alla stolt tittade på Liza.

På lördagen gick vi på stan för att jag skulle shoppa höstkläder, dvs. jacka, skor och sånt som man måste ha på hösten när det blir lite kallare. Det slutade som ett dyrt kalas, men jag blev väldigt nöjd med mina inköp iallafall! Vi mötte även upp med Lizas syster My, som skulle vara min date på showen.
Jag bestämde med My att vi bara skulle prata om ämnen som jag förstår, som typ musik, film, sex och sport och ingen nanofysik eller atomer och siffror. Sånt hör hemma i ett labb och inte i min hjärna. Vi hade väldigt trevligt med fem rätters och god dryck däremellan.

Det var så himla kul att se Liza briljera där på scenen. Hon var så jävla snygg, sexig och Duktig framförallt! Jag var en väldigt stolt pojkvän…
På söndagen tog jag min väska och begav mig vidare till Stockholm… Zigenare som man är.

Finbesök

Söndagen den 21 september kom att bli den stora besöksdagen här på Cinderella. Runt 15- 20 personer från bl.a. Wallmans, däribland många vänner, hade kommit ombord för att se vår show. Men den viktigaste av dem alla var förstås Liza! En viss nervositet spred sig i backstage innan showen, men den släppte snabbt när vi kom ut på scenen…

Vilket stöd vi fick! Dom skrek och applåderade som värsta fotbollshuliganerna, fast på ett positivt sätt (och utan att slänga mynt eller tända bengaliska eldar). Det ska även tilläggas att vissa personer i det här gänget hade intagit en viss mängd alkohol, vilket lätt gör att man tjoar lite högre än i vanliga fall… Efteråt festade vi till det lite allihop och tittade på Arvingarna, som var kvällens dansband. En mycket trevlig kväll som slutade vid 03.30!

På vår dagsshow dagen efter var det en lite lugnare publik som infann sig i lokalen… Undrar varför?

Liza stannade kvar och åkte en kryssning till. Det kändes härligt att ha henne här och jag kunde stolt visa upp henne för mina arbetskamrater. Det kändes framförallt kul att visa upp min fina lägenhet, eller förlåt! Jag menar hytt…
Lite då och då får vi höra att vi är så snygga ihop jag och Liza, och det är ju bara att hålla med!

Ett gott skratt förlänger livet

I lördags blev vi bjudna av vår chef på 2entertein att gå och se genrepet på Uggla, Ulveson, Rehborg på Cirkus i Stockholm. Shit, va kul det va! Det var längesen jag skrattade så mycket. Kan verkligen rekommendera folk att gå och se den.

Jag träffade många bekanta ansikten på Cirkus eftersom det bara var folk i branschen som hade blivit bjudna. Efteråt gick vissa av oss bara och tog nån öl, medan andra körde på lite mer. Men det räckte gott med en öl och en liten ”virrepinne” för min del...

Tillbaka på båten igen upptäckte jag att en stor stjärna skulle uppträda kvällen till ära. Nämligen Lill- Babs. Eftersom båten idag är chartrad av något teaterförbund, tror det är Riksteatern, skulle Lill-Babs uppträda och signera hennes skiva. Jag kom dit när hon precis skulle gå, men lyckades flörta till mig en liten kram och en bild. Hon tyckte jag blev bra på kortet sa hon, men jag svarade att hon blev bättre, och så skrattade vi sådär härligt tillsammans som bara jag och Lill-Babs kan göra. Sen gick hon iväg till sin hytt och jag till min…

Lasse Ste(och deras)fanz

I måndags och tisdags hade vi Lasse Stefanz ombord. Alla känner väl till ”de sista ljuva åren” som låg etta på svensktoppen i början av nittiotalet och typ tio år framåt! Det här dansbandet har fått ett uppsving det senaste året och kammar in bra med stålar. Tillhör du deras fans så ska du nog sluta läsa här…

Gästerna som var med på denna kryssning var… öhh… lite speciella om man får säga så. Jag tror inte jag såg en enda som såg bra ut när vi stod å hälsade välkomna på bryggan. Var kommer alla dessa människor ifrån? och vem fan åker på kryssning i träskor. Alla var helt exalterade och typ sprang in, fast att bandet inte skulle börja spela förrän om 5 timmar!

Jag skojade med min kollega, Sara, att vi skulle leka en lek som gick ut på att den tionde killen som hon gav ett programblad skulle hon ha sex med. Vi skrattade gott när hon höll hårt i sin bunt och motvilligt sträckte fram sitt tionde programblad allt eftersom.

Den rockstjärnestatus som sångaren Olle Jönsson hade när han kom glidandes genom publiken i sin hästsvans bland kärringar som skrek som 14-åriga skolflickor hade fått Mick Jagger att framstå som en tönt. Han kan nog få ha det gött om han vill! Han skulle kunna välja och vraka, fast nu har ju han redan en flickvän som är 30, så han är nog nöjd. Nej, Olle e en go gubbe, och faktiskt farsans idol;-), så han förtjänar respekt.

Det bästa var att dem inledde hela spelningen med 3 min inspelat ”hästgnägg”. Det är jävligt tufft!

Fast i och för sig, hade jag fått hundra tusen per spelning hade jag nog kunnat stå ut med att ha hästsvans, ring i örat och cowboyhatt. Eller vad säger du Liza?

Dagsshow!

Vi hade premiär på vår dagsshow för en stund sen. En show som är lite mer lättsam och lite kortare, typ 20 min eller nåt...

Det gick bra iallafall, fast alla i teamet börjar bli lite slitna, vilket kan bero på att våra stämband inte är vana vid att sjunga kl 14. Här är förresten jag i min fina abba-outfit, snygg va!

Premiärkväll!!! (på Skansen)

Fan va skönt det känns! Nu har man äntligen haft premiär och allt gick jättebra. Publiken var uppskattningsvis 500-600 stycken och bestod till nittio procent av pensionärer, men var helt klart en av de skönaste publikerna på länge. Jag föredrar nog faktiskt det kände jag idag på scen… Tänk er själva lite halvt salongsberusade pensionärer som trallar med glatt i alla schlagerdängor och som ler och tycker det är sååå kul att se att vi ungdomar rör på oss. Det är helt klart bättre än en dyngrak konferensgrupp som dansar på borden, eller en norrländsk publik med händerna i fickorna eller ett gäng ungdomar som skriker ”Visa pattarna!!” Nej, tacka vet jag pensionärerna.
Nu var det ju i och för sig så att det fanns en till artist på båten denna kväll och det var ju ingen mindre än självaste Lasse Berghagen. Han skulle kliva på efter oss och jag passade givetvis på att växla några ord backstage med denne legendar, och jag förstår verkligen att man faller för denna karls charm. Vilken trevlig gubbe! En riktig mysfabror… Han framstår med en sådan enorm självsäkerhet och närhet på scen att det känns som om man befinner sig i hans egna vardagsrum. Folkkär är bara förnamnet.
Efteråt blev det skumpa och ostbricka, mumma!