Fan va skönt det känns! Nu har man äntligen haft premiär och allt gick jättebra. Publiken var uppskattningsvis 500-600 stycken och bestod till nittio procent av pensionärer, men var helt klart en av de skönaste publikerna på länge. Jag föredrar nog faktiskt det kände jag idag på scen… Tänk er själva lite halvt salongsberusade pensionärer som trallar med glatt i alla schlagerdängor och som ler och tycker det är sååå kul att se att vi ungdomar rör på oss. Det är helt klart bättre än en dyngrak konferensgrupp som dansar på borden, eller en norrländsk publik med händerna i fickorna eller ett gäng ungdomar som skriker ”Visa pattarna!!” Nej, tacka vet jag pensionärerna.
Nu var det ju i och för sig så att det fanns en till artist på båten denna kväll och det var ju ingen mindre än självaste Lasse Berghagen. Han skulle kliva på efter oss och jag passade givetvis på att växla några ord backstage med denne legendar, och jag förstår verkligen att man faller för denna karls charm. Vilken trevlig gubbe! En riktig mysfabror… Han framstår med en sådan enorm självsäkerhet och närhet på scen att det känns som om man befinner sig i hans egna vardagsrum. Folkkär är bara förnamnet.
Efteråt blev det skumpa och ostbricka, mumma!
Nu var det ju i och för sig så att det fanns en till artist på båten denna kväll och det var ju ingen mindre än självaste Lasse Berghagen. Han skulle kliva på efter oss och jag passade givetvis på att växla några ord backstage med denne legendar, och jag förstår verkligen att man faller för denna karls charm. Vilken trevlig gubbe! En riktig mysfabror… Han framstår med en sådan enorm självsäkerhet och närhet på scen att det känns som om man befinner sig i hans egna vardagsrum. Folkkär är bara förnamnet.
Efteråt blev det skumpa och ostbricka, mumma!
1 kommentar:
Jag visste väl att det skulle gå hur bra som helst!!! Puss
Skicka en kommentar