En obeskrivlig tomhet

Tomas och Karl kom och hämtade upp mig och vi åkte till kyrkan där resten hade samlats. Kompisar som jag inte hade träffat på 7-8 år. Alla var sig lika. Vi kramades. Stämningen var spänd och trots glädjen över att träffas igen efter alla år var det ingen som orkade dra för mycket på smilbanden.
Omständigheterna gjorde oss oroliga, och mellan kramarna kunde man följa flackande blickar som undrade ”När står vi här nästa gång?”…

När det var dags att ta avsked vid kistan, och Fredriks familj gick upp, brast allting för mig. All sorg, längtan och saknad som jag haft inom mig så länge, och försökt kontrollera, trängde sig ut med en ofattbar aggressivitet. Förbannad på hur orättvist livet kan vara. Förbannad på hur lätt vi människor kan se på livet och hela tiden ta Det för givet. När allting man lever för och älskar kan vara borta för alltid inom ett kort ögonblick…

Efter avskedet vid kistan gick jag upp och sjöng Hallelujah, och den känslan som infann sig i min röst kunde bara finnas just då. Jag sjöng för Fredrik och det kändes som att han hörde mig...

Jag kommer alltid att minnas Dig

Jag har nog inte riktigt fattat vad som har hänt än, allt känns väldigt surrealistiskt…

I början av 90-talet började vi spela fotboll tillsammans, och om laget hade en clown så var det Du, och hade Du inga hyss för dig så slängde Du ur dig roliga kommentarer både på planen och i omklädningsrummet. Kommentarer som fick oss alla att skratta direkt från hjärtat. Jag minns ditt skrattanfall när vi tolv år gamla, sittandes i en minibuss på väg från en fotbollsmatch, när ”Tjomping” blåste upp en kondom över huvudet med näsan, eller ditt och ”Pingis-Tomas” kuddkrig på fotbollscupen ”Oddebollen”. Eller dina uppladdningsmetoder innan matcherna, ja listan är lång! Jag och farsan, som för övrigt tränade oss under den här tiden, kan skratta åt de här händelserna idag, femton år senare…

När våra familjer under några år åkte skidor i Trysil i Norge hade Du alltid så himla roligt åt att jag helst ville åka transportleder. Du sa att det var jag och käringarna, och så här i efterskott kan jag väl pinsamt nog hålla med…
Samma år som vi skulle börja högstadiet ville jag alltid att vi skulle hänga hemma hos dig eftersom jag var lite småkär i din granne, och det blev många turer förbi hennes hus på din moppe med mig där bak, ända tills den dagen då kedjan hoppade och vi fick leda moppen förbi huset…

Vi hade våra första tonårsfyllor tillsammans på hembränt som vi köpte i halvlitersflaskor, och som vi sedan smugglade runt från pojkrum till pojkrum. Gemenskapen från fotbollen satt djupt inpräntat i oss när vi hjälpte till att bära hem varandra efter festerna, och av någon konstig anledning fick vi nästan alltid bära hem Molle…

Efter gymnasiet flyttade jag utomlands en tid och Du började plugga och vi gled isär men sprang på varandra ibland på uteställena här hemma i Trollhättan. Sedan gick det många år innan vi hördes, fram tills för några dagar sedan då Du ringde mig, lika glad och sprallig som förr, och ville träffas. Du hade flyttat till Stockholm och vi började direkt planera in en träff som skulle blivit ett kärt återseende…

Just nu gör det ont i hjärtat och tårarna rinner när jag vet att jag aldrig mer kommer få se Dig. Du rycktes bort från oss alldeles för tidigt och just nu så skrämmer det mig så oerhört mycket hur skört livet kan vara och att alltihop kan vara över på några ödesdigra sekunder.
Jag pratade med din pappa idag och vi kom överrens om att jag ska få sjunga på din begravning. Hela gänget kommer vara där, och Du, den bästa Fredrik Jonsson är fortfarande en i gänget och det kommer Du alltid att vara…

Vila i fred

Lyssnar du på texten?

Hur ofta lyssnar vi människor egentligen på texten i en låt? Jag gör det, eller rättare sagt, jag försöker i alla fall göra det, men oftast är det melodin som man rycks med i och därmed kanske inte alltid koncentrerar sig så mycket på vad texten har för innebörd. Det finns många exempel på det här…

Ett exempel är ju t.ex. The Police-Every breath you take, som många tror är en kärlekslåt men som i själva verket handlar om svartsjuka.
För några veckor sedan fick jag reda på en otroligt tragisk bakomliggande uppkomst av en låt, nämligen 60-talslåten ”Save the last dance for me”. En mycket glad och trallvänlig låt enligt mig. Denna låt skrevs av en rullstolsburen man, som på sitt egna bröllop såg man efter man dansa med sin nyblivna hustru. Han skrev ner texten på en servett…
Sedan finns det de som väljer Roxette- It must have been love(but it’s over now) att marschera in till I kyrkan. Ja, det finns säkert oändligt massa fler exempel och kom gärna med förslag om ni har några. Det är alltid kul!

Min uppgift till er idag är att välja ut en slumpmässig låt på radion och bara koncentrera er på texten, vilken låt som helst, utländsk eller svensk spelar ingen roll. Bara det inte är Dj. Ötzi- hey baby.

Jag citerar den berömda Celine Dion-låten: Baby, drink ice!..eller hur fan va det nu igen?...

En vanlig dag i Trollywood

Kom hem till Trollhättan idag, eller ja, "hemma var ligger det nånstans..." men nog är det min hemstad iallafall.
Först blev det mammas hemlagade kåldolmar och sedan ut för att jobba i trädgården. Mamma och Stig ska bygga ut en altan så då fick jag gräva upp stenplattor och köra iväg dem med skottkärra. Det var så jäkla varmt och svetten lackade i pannan när jag lekte Rocky IV (ni vet den filmen när han möter ryssen och lyfter skrot i en gammal lada) ute i trädgården.



Sedan stack jag ut på en liten löparrunda, och kom helt plötsligt in i "en andra andning" och drog iväg åt helt fel håll, in till stan för att se om farsan och Marita var hemma. Jag sprang och sprang och helt plötsligt kände jag mig som Forrest Gump. När Marita öppnade dörren såg det ut som att hon trodde att jag hade sprungit ända från Stockholm (flåsade jag så jävla mycket alltså?...)

Väl hemma hos mamma igen blev det stekt ägg, bacon, korv och färskpotatis...och helt plötsligt kände jag mig som mamman i Gilbert Grape...

Vilka rollprestationer! Nä, nu tycker jag att jag borde få en stjärna på "Walk of Fame" bredvid Håkan Mild och Nicole Kidman!

Tjejsnack och fit-guide

Efter att jag vaknat av fönsterbytet käkade jag sedan lunch med Sara och tog en liten sväng ut till Solna centrum dit hon ska flytta snart. Vi shoppade lite kläder och hade lite tjejsnack som vi är så bra på.

Ikväll när jag åkte till Vasastan för att lämna tillbaka några filmer och hyra ett par till, stötte jag på med min polare Fredrik. Han tog med mig till sin nya restaurang och bjöd på lite käk och några öl. Vi ska även försöka styra upp lite underhållning där iform av lite trubadurmusik fre/lör, men då måste jag ha med mig nån som spelar gura, så nu ska jag kolla runt lite... Det blev lite tjejsnack här också men helt annat mot det tjejsnack som jag och Sara hade...konstigt att ett ord kan innebära två helt skilda saker...

Tjejer måste ha en fit-guide när dom köper jeans...konstigt!

Det va ju en jääääävla tur!

Vaknade tidigt imorse av att det var ett jävla liv ute på gatan nedanför mig. Det visade sig att det var byggnadsarbetare som skulle byta fönster, och precis när jag går ut för att titta på spektaklet så tappar två killar ner ett fönster från fjärde våningen. Ingen större reaktion förutom att deras chef som står och instruerar på gatan mittemot säger: Ja, det e ju en jääävla tur att vi spärrar av grabbar!...

Tror fan det!

Bakfull och yrkesskadad

Direkt efter att jag hade gått av båten igår åkte jag bara hem och packade upp väskan, tog en kall grogg å sen iväg till Mr. Lingman JR i Norrviken. Där serverades det ryggbiff och rödvin till tonerna av Lundell och Springsteen. Efter ungefär en bag-in-box på balkongen blev det taxi in till stan och där någonstans börjar minnet sakta men säkert avta. Minns att jag skojade med en bartender om hans extremt bakåtslickade frisyr...
Vaknade i soffan i förmiddags av att det stod en oöppnad McDonalds-påse på bordet innehållande två Qp, en Big Mac, chicken nuggets och en sjuhelvetes massa dipsåser. Smart Andreas! Jag tog en promenad till Solna centrum för att handla lite, och när jag lägger upp varorna på bandet tittar jag på kassörskan och säger: Hejsan, välkommen!
Yrkesskadad och bakfull skulle jag nog inte lämnat lägenheten denna dag...

Bardomsminnen

Jag har varit med om en liten nostalgitripp. Ibland kan man tycka att man känner igen någon eller att en person verkar väldigt bekant utan att man kan specificera hur man känner igen dem. Detta hände mig nyligen. Vi har nämligen haft en clown/trollkarl ombord i några dagar som heter Gay Lundin. Vi har hängt en del och hela tiden har jag tyckt att jag sett honom förr, men det var inte förrän igår när vi var ute och tog en öl som det slog mig. Barnprogram!

Det visade sig att Gay var programledare för ett barnprogram som gick i mitten av 80-talet som hette ”Lördagsgodis”, ett slags magasin där han bl.a. presenterade olika inslag. Hela studion var byggd som en stor godispåse med gigantiska engelsk konfekt, och jag minns det hur tydligt som helst. Han är jättetrevlig och framförallt väldigt duktig på det han gör, och det märks att han har hållit på med det länge och han har en fantastisk energi. Han berättade många roliga berättelser och missförstånd om sitt lite speciella namn (Gay) som uttalas precis som ni tror. Hans mamma skulle döpa honom efter en amerikansk skådespelare (Guy) men det blev lite fel med stavningen.

När jag satt i puben och lyssnade när Gay pratade kändes det för en kort sekund som att jag var fyra år och satt med min Ahlgrens bilar-påse och väntade på att han skulle presentera ”fem myror är fler än fyra elefanter”…

Panos badmodeshow

Panos himself i egen hög person hade flugit hit från New York för att vara med och kora årets badflicka/badpojke i en tävling i samarbete med Lingman & Co.

Själv var jag konferencier tillsammans med Annamia från Lingman & Co och även Lasse och Tomas Lingman fanns på plats. Med sig hade dem även två gästartister nämligen Peter från "Bonde söker fru" och Maverick (Anders) från Rednex.

Vann tävlingen gjorde Carl-Henrik Söderström och Katarina Ojalainen. Det gick jättebra allting och arrangörerna var nöjda. Det enda som var svårt var att veta var man skulle fokusera blicken när man intervjuade tjejerna...

Fin beröm!

Idag har jag fått jättefin beröm av kryssningschefen som i sin tur hade pratat med intendenten. Intendenten tyckte att jag gjorde ett alldeles utmärkt jobb som kryssningsvärd, och jag hade fått lovord av flera arbetskollegor på de olika avdelningarna runt om på båten.
Idag kom även ett brev från en passagerare...


För några dagar sedan hade vi en mamma som undrade om vi ville fira hennes förståndshandikappade son som fyllde 13. Jag tog då initiativet och överraskade lite extra och kom och sjöng för dem i restaurangen och delade ut lite godis till killen.

Jag citerar:

"Vi vill ge eran kryssningsvärd Andreas Karlsson den största buketten med röda rosor som finns. Tack för att du hjälpte oss att överraska vår bror/son Benjamin som firade sin 13-årsdag ombord. Presenten smakade jättegott. Vi hoppas att vi ses nästa gång vi reser. Det bästa med er på Viking Line är att ni alltid jobbar för era resenärer. Inga önskningar är för stora eller för små. Kram till er alla"

Jag gillar mitt jobb!

Blandad kvalité

Idag kan ha varit den sämsta karaoke-tävlingen någonsin som jag just avslutade. Hur lätt är det att ta ut tre finalister bland packade rötägg som inte kan hålla en ton rätt. Nej idag var det inget kul alls!

Men igår så hade jag en liten flicka som just hade fyllt sju år, Valentina hette hon. Hon sjöng "aldrig ska jag sluta älska dig" så man blev tårögd. Så himla söt och hon kunde inte ens läsa texten men hon hade sjungit den förrut sa hon. Jag blir alltid rörd när barn sjunger. Efteråt så kom hon fram till mig och sa: -Vet du?..Jag fyllde fatiskt år igår faktiskt... Sju år! och då ska man börja i den första klassen...
Jag var ju givetvis tvungen att sjunga för gullungen på scenen, men det gjorde jag så gärna.