Ett kärt återseende

Sommarsäsongen 2004 på Rhodos var min första säsong som showartist. Som nybakad showartist flög man fram på Rhodos gator som en kalv på grönbete... Vi var ett fantastiskt härligt kompisgäng som hängde där nere, hade eget fotbollslag, och bara tog vara på livet på bästa sätt. Många av dom här personerna träffar jag inte så ofta idag, 5 år senare, och vissa träffar jag inte alls. Men igår hade jag ett kärt återseende med en av mina bästa vänner från den här tiden, nämligen Freddan.

Freddan bor här i Stockholm och vi har försökt styra upp en träff jättelänge men han har haft fullt upp med att driva två restauranger. Jag är så himla glad att det går bra för honom, även om en viss uns avundsjuka smög sig fram när jag kom upp i hans lägenhet i Vasastan. En lya på 150 kvm!

När vi träffades insåg vi ganska snabbt att vi var precis dem samma som när vi skildes åt, även om vi nog förhopningsvis mognat något under åren som gått. Det var precis som att vi inte hade setts på en vecka förutom att vi hade en jävla massa mer att snacka om. Vi satt på Tapas, en spansk tapas restaurang på Odenplan och käkade just tapas( fan mycket tapas nu).

När vi satt där fick vi även besök av Alex, som också jobbade på Rhodos samma år men på bargatan. Samtalsämnena flankerades av sjukt god mat och öl och drinkar och notan slutade strax över...där den borde ha slutat.

Tre killar blickar tillbaka på tiden som unga och snygga... Nu är vi bara snygga!