Gott nytt år!

Vi går ett nytt år tillmötes.

2009 var ett prövoår för mig. Med ett brustet hjärta fick jag kämpa mig fram och ta en dag i taget. Aldrig förr har jag fällt så många tårar, och jag stötte på den ena mottgången efter den andra. Men någon vis människa sa att man går starkare ur en kris, och det stämmer. Jag känner mig starkare än någonsin just nu. Jag blickar framåt, jag ser ljusare tider och jag ser framförallt framgång. Jag siktar långt, och jag ska dit om det så kräver mer svett och ännu mer tårar. Jag vet iallafall att livet är alldeles för kort för att inte tas till vara på.

Tack till alla er som alltid finns där, men också till er som tyvärr inte finns där längre…

”Lycka är att finnas till” glöm aldrig det!

Jul i Trollhättan

Det är så skönt att vara hemma över jul och få träffa familj, släkt och vänner.

Tydligen hade man varit snäll också eftersom tomten bl a kom med både en ipod nano och en digital kamera.

Här myser jag med mormor på julafton

På juldagen är ju den dagen på året då alla går ut, och man träffar allt från sina högstadie-kompisar till gymnasielärare(?)... Hursomhelst va det riktigt j-a roligt att träffa alla gamla kompisar igen. Eliten började värma upp ute hos Jonas i Grästorp, med Wii, drinkar och med Molle sjungandes "Stad i ljus"(som antagligen kommer hamna på Youtube)

Moget Jonas, jävligt moget... Bra hand på låret där Molle!

Sedan blev det en taxi in till Trollhättan för att besöka Butlers och resten av kompisgänget... och om jag inte har fel så tror jag nog att en viss Tomas(T2)Johansson fortfarande i denna stund står kvar och fixar frisyren på Butlers toalett...

Ibland är det inte alltid gott om stjärterum...

Men hjärterum det finns det!

Vi hade en grymt rolig helg tillsammans nere i Karlskrona och Malmö jag och Erik, och som vanligt fick vi träffa på många unga och lovande talanger. Bl a Disneys nya stjärna Hilda Stenmalm, 13 år som medverkar i tv-serien Hanna Oke på disney chanel.

Det var då det...

2006 så byggde dom swimmingpools på Arguineguin, och nu 3 år senare är det dags igen... I helgen jobbar Myrlund&Karlsson för Lingman&Co i Malmö och Karlskrona. En ny talang ska hittas i den mycket populära Julstjärnan. Let's go!

Sista showen i Piteå men knappast sista showen med gänget!

Näää! är väl lite dålig med uppdateringen nu, men min kropp har typ redan tagit julledigt...

Sista showen uppe i Piteå var galen! Riktigt kul och mycket jävelskap, precis som det ska va. Det tråkigaste är att det tyvär inte finns några bilder...men å andra sidan är det kanske lite tur också.

I introt till "Jag vill vara din Margareta" där jag sjunger raden Kan jag hjälpa att jag känner det så här går jag fram till Nicke(som precis avslutat Håll mitt hjärta) och ger jag honom en blöt puss. I Beatles-numret glider jag över scenen som en utkädd hårdrockare med nit-halsband. I Bert Karlssons schlagermedley där jag egentligen ska prata med Bert Karlsson över telefon, får jag istället prata med Bamses berättarröst i form av Claes, som bl a berättar att Lille skutt däckade efter första shotten. I Abba-numret ska vi lyfta upp Åsa och sätta ner henne på ett podie, men istället bär vi iväg henne och ställer ner henne bortanför scenen. "Jürgen" råkar ut för en kupp när övriga i ensemblen har planterat en falsk firare i publiken, som istället för att fira 30 påstår att hon är här för att fira "att en viss dokusåpa-kändis strulat med hennes kusin här på Pite havsbad"...inför 650 personer! detta och mycket mer hände denna kväll.

Det hade varit lite vemodigt om vi nu hade vetat att vi inte skulle jobba ihop nåt mer, men så är inte fallet.

Vi har nämligen fått erbjudandet att jobba Wallmans första turné med start i januari och fram till sommaren. Gissa vem som är lycklig nu då! Bästa julklappen...

Christmas only comes ones a year, but the food...

Har häcken full för tillfället(och du menar jag inte ur ett sexuellt perspektiv)...

Jag jobbar ju extra på Stockholms matvarufabrik, och igår jobbade jag i 13 timmar!!! men jag klagar inte. Igår spelade jag även där på en sittning för Stockholms kungliga bibliotek. Varför heter det så förresten? Lånar kungen böcker där eller? han är väl dyslektiker...
Hursomhelst så får man inte lov att skriva i sina bloggar om jobbrelaterade saker, då gäster kan gå in och läsa. Just därför skriver jag ingenting om den spelningen...

Jag börjar i alla fall att bli lite trött på all julmat. Att se folk sitta med julskinka och sill i ansiktet 6 dagar i veckan gör inte direkt att jag längtar efter den maten. E typ redan less på det... Nej, nu längtar jag efter att få fira jul hemma med min familj, vilket jag inte har gjort sedan 2005. Jag längtar efter att få smaka på farsans lagrade Mackmyra, få träffa mina små-kusiner som alla vuxit ikapp mig, leka med Bonzo och så längtar jag efter mammas...julmat.

En hälsning från Jürgen!

Hej allesammans! Här får ni ett litet smakprov på min karaktär Jürgen Herrey. En av de okända kusinerna till Herreys. Han har även med sig sina två ännu mer okända bröder- Walter och Günther, och tillsammans håller dem i Firardags här på Pite Havsbad. Den något till en början blyge och försynte Jürgen växer allt eftersom och blommar slutligen ut i en schlagerdiva med lite homosexuella influenser. Någon som vågar komma upp till Norrland och fira sin födelsedag?...Nä, tänkte väl det!

Allting filmas av Walther och visas "live" på storbildsskärm. "Tystnad tagning!"

Riktigt kul helg uppe i Piteå

Mina största fans som förföljt mig under mina år som showartist kom upp till Piteå. Dom har besökt mig på platser som bl. a Grekland, Thailand, Cinderella och nu i Norrland. Jag pratar om pappa och Marita och Ann-Marie och Christer. Ett härligt glatt och törstigt gäng som brukar åka på vinprovar-resor till rivieran men som nu valde att istället smaka på det norrländska guldet.

Vi hade kanontrevligt som alltid, och de fick även vara med att slå publikrekord på havsbadet då 750 personer fyllde show-lokalen.

Mycket jävelskap ska det vara, och Marita blev uppvaktad av Jürgen på sin "60-årsdag" under Firardags, fast hon egentligen bara är 43(eller hur va det nu egentligen).

Lördagen slutade med en efterfest på ett hotellrum där minnet börjar avta någonstans vid fyra-tiden på morgonkvisten. Jag gick och la mig, och lämnade farsan ensam med två servitriser och en kille med Zorro-mustasch... Vad som hände sen vet bara dom fyra.

Tillbaka till Cinde"fucking"rella!

I söndags så hade vi en liten reunion med delar från vårt gamla gäng på vår gamla arbetsplats- Cinderella! men nu skulle vi vara passagerare...

Jag, Sara, Per och Gunnar drog iväg på en kryssning och hade det riktigt skönt. Jag och Gunnar bodde i varsin lyx-hytt som vi hade fått i present av kryssningschefen förra julen( Då jag var tomte bl.a...)

Det var kul att komma tillbaka, men vi var lite osäkra på hur vi skulle bete oss nu efter att ha sett på Färjan. Skulle Sara visa pattarna? skulle Per springa naken i korridoren? eller skulle jag och Gunnar sjunga karaoke liggandes på dansgolvet? Hur som helst blev de flesta jätteglada av att se oss där igen, både personal och gäster. Många trodde vi skulle uppträda, men denna kväll var det Rongedahl som stod för showen. Riktigt grymma va dom, och jag satt inne i tekniker-båset och lyssnade, för där låter det alltid bäst!

Det blev inget kundvagns-race denna kvällen men vi hade det otroligt trevligt ändå!

Snart...

Jaha ja mina vänner... Nä livet får väl rulla vidare, även om jag just nu har svårt att se att det finns en mening med allt som sker runt omkring mig. Jag är i alla fall oerhört glad och tacksamt för allt stöd jag får från alla i min omgivning, Tack!

Snart kommer det nåt roligt inlägg här igen, det lovar jag!

Kram

Så overkligt...

Du var en sån fin människa.
Vi hade inte kännt varann så länge, men det var Du som gjorde att den där speciella känslan kom tillbaka. Känslan som jag tvivlade så mycket på...och nu är Du borta. För alltid.
Det känns så overkligt.

Minnena av Dig kommer alltid att leva kvar.

Jag tänker på "Tross" som kommer sakna sin fina matte...

Vila i frid Désirée.

Du kommer bli den finaste ängeln!

Lyx-svit!

Pite havsbads ledning ville tacka oss för ett bra jobb och gav oss två lyx-sviter med bl. a bastu och jaccuzi. I rummet stod även en vagn med kalla öl, skumpa, vin och ett fruktfat samt kallskuret och lite snacks. På fredagskvällen hade vi en sjukt rolig och blöt fest. Det finns videofilmer och kort från kvällen men tyvär inget som kan visas här...eller? ja vi får väl se, men vi börjar med den här:
Var e brudarna?...

kontaktannons

Hej, jag är en trevlig kille på 27 år som ser väldigt bra ut.

Jag tycker om tjejer, äta chips och dricka folköl. Jag tycker också om när man spelar hög musik, gärna rock. Skulle vilja resa utomlands nån gång, typ Norge eller Oslo.

Det spelar ingen roll hur du ser, bara du är ganska så snygg. Vem vet, kanske blir det du och jag...kanske inte, man vet ju aldrig. Om ni mot all förmodan skulle vilja höra av er så hörs vi!

Tigern82

Vad blir det för mat?

Var och handlade mat förrut och pratade med mamma i mobilen som gav mig ett spännande recept...

Pannbiffar med crème fraiche och fransk senap. En sås baserad på grädde, kalvbuljong och vitt vin. Släng i lite stekta champinjoner, charlotten-lök, gul-lök, tomater, rårörda lingon och låt puttra. Till detta serverades sedan pressad potatis och en kall Carlsberg. Så jäkla gott!
När jag stod där i bar överkropp och rörde i grytorna, smuttade på en 12-årig Bellvenie och torkade svetten från pannan kände jag mig som en blandning av "Den nakna kocken" och Per Morberg...förutom att inga ungar kom springandes och frågade "Vad blir det för mat?"

Kärt återseende

Under tiden med Wallmans på Cinderella så hann det passera ett antal gäster, och många däribland återkommande som man lärde känna...

Idag när jag skulle gå in i showlokalen fick jag en shock när jag sprang på två av våra mest hängivnaste fans från tiden på båten. En mor och dotter som hade tagit sig ända upp till Piteå för vår skull.

Man blir rörd... Det är vid såna här stunder som man fattar varför man jobbar med det man gör. Tack, Elna och Britt-Marie. Idag förgyllde ni verkligen min kväll!

Plåtning!

Idag har jag varit och blivit fotad på Modelhouse här i Stockholm. Härom veckan ringde dem upp mig och sa att någon hade lämnat mitt namn på en lista över "personer som skulle vilja agera lite modell för en dag".

Man blir uppsminkad, och får ha med egna ombyten. Allt är gratis, men det kostar att köpa bilderna sedan... Dom får ju inte vara dumma.

Det blev några schyssta bilder och tjejen som fotade blev riktigt nöjd med vissa och frågade om hon fick lägga dem i sin portfolie... Hmm, jag har ju egentligen inte tid att jobba extra som modell nu, och sen så gillar jag inte smala tjejer. Jag gillar ju såna där goa runda tjejer som åker med Färjan och förfestar i hytterna...mmmm!

Men vi hade kul, här är några:

Ps. Jag skrev upp min polare Molle på listan. Så Molle, när dom ringer och frågar efter Ernst Hjalmar Molin så kan du ta fram dom där snygga randiga byxorna du köpte i nian, hahaha! Smile! Ds.

En spärr!

Ja då har man avverkat ytterligare en helg uppe i Piteå, och det är lika roligt varje gång. Den här helgen har det varit sjukt mycket barn eftersom det har varit höstlov, men det är bara kul. Barn var det ju även på flygplatsen...

Lagom trötta och hungriga efter flygresan skulle vi gå igenom de sista säkerhets-spärrarna på Arlanda. Den ena spärren som sitter i lår-höjd vägrar öppna sig varpå Sara går rakt in i den. Hon stannar upp, och eftersom jag befinner mig bakom henne skrattar jag, men ser inte hennes ansiktsuttryck. Tystnaden är oväntat lång innan hon brister ut i en lång svordom som avslutas med det kvinnliga könsorganet(man får svära med sitt egna könsorgan, helt lagligt).
Jag skrattar ännu mer och en kille i 8-årsåldern vänder sig om och flinar. Hans mamma vänder sig om och går med raska steg ner för rulltrappan. Han följer med mamman men flinar fortfarande, och jag kan se det så tydligt framför mig hur den här killen på måndag morgon, springer in på skolgården, samlar sina kompisar för att slutligen andfått få fram: - Shit! igår ba' på flygplatsen va de värsta snygga blonda bruden som sa "Helvetes jävla F***A!!!" och från den dagen kommer hans kompisar att slåss om vem som ska få sitta bredvid honom i klassrummet...

Nytt extra-knäck!

Har kännt av en viss rastlöshet i kroppen efter att bara jobba tre dagar i veckan, så nu blir det ändring på det...

Idag var jag och provjobbade på Stockholms Matvarufabrik som bl a drivs av min kompis Fredrik. Han hade nämnt att de behövde lite hjälp och jag nappade. Matvarufabriken är en jättemysig restaurang som ligger i Vasastan, och har drivits som restaurang sedan början av 90-talet, men lokalen slog upp portarna redan 1926, så den har en väldigt gammaldags känsla.
Restaurangen är väldigt populär och har fått näst högsta betyg av både Aftonbladet och DN.
Hursomhelst kommer jag att jobba luncher här måndag-ons och även som trubadur tillsammans med en kompis vissa kvällar.

Kanske skulle man avancera och utbilda sig till en Sommelier...och kanske skulle man börja gå runt i scarfs, tycka att allt är "häääärligt" och byta namn till Carl-Jan? Nä, vi börjar så här...

Bröd-bak i höstmörkret

Min nya hobby är ju som sagt matlagning, och nu har jag även tagit det ett steg längre och börjat avancera med bakning. Så idag har jag ägnat söndagskvällen åt att baka tekakor, och dom blev förvånansvärt goda. Jag upphör aldrig att ödmjukast överraska mig själv. Så om ni har vägarna förbi får ni gärna kika in på en liten macka!

Idag var de Schizofrenas riksförbund här och tittade...

men jag vågade aldrig gå fram till dom... Tänkte först fråga hur många dom var, men jag hoppade det!

Varför kan jag inte bara hålla min lilla käft stängd ibland?!

Ibland reagerar munnen snabbare än hjärnan...
Under den senaste tiden har det varit mycket skämt om dvärgar och bävrar i gänget och ni som har hängt med här på bloggen vet ju vad jag pratar om. Idag hade vi en kanon publik och alla var verkligen på G redan från början.
Vi serverar ingenting under kvällen men vi hjälper servisen att duka av, dvs plocka tallrikar, glas och liknande. När jag närmar mig ett av borden märker jag att det sitter en mycket kortväxt kvinna där...
Mina tvångstankar börjar nu att brottas med varandra i mitt huvud, och jag kommer överens om med min hjärna att bara vara tyst och nicka instämmande. Min mun däremot, verkar inte vilja samarbeta och resultatet blir att jag böjer mig framåt, tittar henne i ögonen och frågar artigt:
- Kan jag ta din lilla tallrik?...

Dröse was in the house!

Igår kom det en hemlig gäst, och jag kände knappt igen honom utan hans enorma cirkus-mustasch och dom stora glasögonen, men han var samma galna människa som förr... Mr. Robert Dröse! Man kan väl säga att han är lite av en mentor som drillat mig med det teatraliska agerandet i hans mini-musikaler när jag bl a spelade Fåglis i Trollkarlen från Oz och Frank Butler i Annie get your gun, men Robert är också den enda människan på jorden som skulle få mig att ställa upp i en porr-show! (inga bilder/eller rörligt material finns från denna tid)

Vi utbytte som vanligt mycket snuskiga och sjuka skämt under kvällens gång och det var riktigt kul att träffa honom igen. Dessutom var han mycket nöjd med vad jag och de andra presterade under kvällens gång. Ska även passa på att se hans nya fars- "Pengarna eller livet" som snart kommer till Stockholm.

Mitt beroende

Nu när jag är en offentlig person och har setts i flera stora tv-serier bl.a. Färjan 3, tycker jag det är på tiden att jag går ut med mitt beroende till hela svenska folket…

Jag kan vakna på morgonen och känna att jag måste ha det, och vanligtvis blir intaget lagom till lunch. Det som lockar främst är kicken, men biverkningarna som vanligtvis består av kraftiga svettningar, höjd puls och rinnande näsa är nästan lika tillfredställande.
Om inte killen som säljer hade funnits i samma hus hade det troligtvis inte blivit så ofta.
Jag har även prövat att tillverka själv men inte varit i närheten av den äkta varan.
Jag fastnade för det rejält första gången för ungefär tre år sedan i dess hemland, och har sedan dess prövat det i flera olika varianter.
Har även prövat lägga in mig själv på Rehab, men ingen mottagning verkar vilja ta emot mig, och just därför tänker jag fortsätta… Äta Thai-mat!

"Här är ingenting gratis minsann!"

Man får aktivera sig så gott det går uppe i Piteå. Bland Pite Havsbads anläggningar ligger "Skeppet", ett café med lite minigolf, bowling och lekland mm. Idag hade vi glömt av att det var lördag och att hela Piteås befolkning befann sig just här när vi hade tänkt spela minigolf. 387 snoriga ungar som sprang och spred ut svin-influensa-baciller överallt... Så det fick bli lite biljard i skymundan. Vi snyltade till oss två gratis spel tills en surkäring kom och sa att "Här är ingenting gratis minsann!" varpå jag svarade - Jo, servetterna!

Vad är väl ett VM i Sydafrika om man har en Spindelmannen-lampa...

Ikväll har jag varit och käkat middag hos Freddan och hans familj, och träffat deras tre veckor gamla Amelia. Hon var så söt! men jag fick inte hålla henne så länge för hennes storebror William som är tre år, utan skulle helst lägga pussel och kolla på hans nya coola Spindelmannen-lampa.

Vi käkade och hade det trevligt och mitt i allt tänkte man inte så mycket på att Sverige inte gick vidare till VM.
Se det från den ljusa sidan! Nu kan man ju följa något bra lag som spelar underhållande fotboll, och typ leka att man kommer från Italien eller Brasilien, istället för att bli besviken efter varje spelad Sverige-match och slösa bort en fin sommarkväll på att gå och vara förbannad.

... Jag hoppas att det var ölen som gjorde att jag fick kämpa lite med pusslet ( vilket var anpassat för barn från 3 år)

Med mr. Hudik på stan...

Okej, förbannelsen som vilade över mina och Eriks bio-besök försvann efter att vi hade sett "Män som hatar kvinnor", men nu är den fanimej tillbaka! "Surrogate", Bruce Willis nya film kan vara det sämsta jag någonsin sett, och då överdriver jag inte. Orkar inte ens berätta vad den handlar om... Sån skit!

Innan bion satt vi på en pub, tog några öl och snackade lite jobb. Vi har lite ideér och programförslag som ska uttarbetas och sedan läggas fram och presenteras, men mer än så kan jag inte avslöja. Jo, jag kan säga att om allt går igenom så kan Bruce Willis och hans nya film ta sig i arslet!

Go' natt

En hund, en dvärg eller en...

Hemma igen efter en riktigt lyckad spel-helg uppe i Piteå.
Jag kände en viss doft av ensamhet när jag öppnade dörren till lägenheten, och det hade varit så mysigt om det hade kommit en hund som mötte mig med viftande svans och lekfulla ögon. Jag skulle inte kunna skaffa en hund nu. Det skulle inte funka med mitt jobb, men när den dagen kommer då jag jobbar med ett sju till fyra jobb är det högst troligt att jag skaffar mig en liten vovve... Äh! det är väl helt okej att få känna sig lite ensam ibland...särkilt nu när höstmörkret faller på.

Måste berätta en kul historia som vår pianist Måns berättade nu i helgen.
Hans kompis hade suttit med sin överaktiva tre-åring på bussen, då han som en kul lek bad sonen att räkna passagerarna på bussen. På bussen befinner sig sju personer varav en är en dvärg. När pojken räknat klart säger han högt och stolt: -Sex styckna människor och en bäver!
Jag skrattde fanimej en halvtimme, så jäkla roligt! Barns fantasi kan vara något av det roligaste som finns!

Värsta nostalgi-boosten!

Var ute och promenerade i Solna idag tillsammans med Sara, när vi plötsligt hittade en liten butik som bl a sålde begagnade LP-skivor. Jag började gå loss på skivorna som värsta detektiven, och billigt var det också, från tio spänn! Det blev en rejäl kasse jag fick med mig hem, men när jag gick där med mina nyinköpta skivor och 300 kronor fattigare, slog det mig- Jag har ju inte någon vinyl-spelare...

80-talets pärlor! Bruce Springsteen, Europe, Sha-Boom och Bon Jovi...men nu måste jag bara fixa en sån däringa vinyl-spelare, eller va di kallart.

Missa inte den här filmen!

Det gick la bra det där! eller vad säger du Jörgen?

Nu kan man pusta ut… Premiären är avklarad!

Det känns kul att vara tillbaka på Pite Havsbad och träffa ledningen och all personal igen. Alla här är supertrevliga och exalterade över att få ha Wallmans Salonger här i tre månader.
På premiären igår var det ungefär 200 gäster, och de flesta mycket viktiga inbjudna kunder. Det var en härlig och glad publik som tågade in i lokalen när vi slog upp portarna vid sjutiden.

Hela ensemblen står och välkomnar och delar ut fina pärlhalsband i alla kulörer. Detta var jätteuppskattat och till och med de norrländska skogshuggarna drog lite generat på smilbanden när vi hängde på dem halsbanden.
Det märktes att jag hade saknat den intima publikkontakten och det var kul att än en gång få pröva på sina serveringkunskaper. Vi har inga egna kassor, men hjälper till med att beställa dryck och duka av etc.

Kvällens Firardags görs efter Berts schlagermedley och sker i karaktärer. Min karaktär som den okände brodern Jörgen Herrey blev verkligen uppskattad. Det kan vara lite svårt att veta i vilken ”division” Jörgen spelar eftersom han verkar tycka det är lite mysigt med både tjejer och killar… Jörgen följs även av ett live-kamera team som består av bl a Lena Ph, Carola, Pernilla Wahlgren och de övriga Herreys.

Allt visas på storbild när han tar sig fram mellan borden och intervjuar jubilarerna. Det kan vara värt en omväg till Piteå för att se detta spektakel.
Vår final God gave rock n roll sitter som en käftsmäll rakt i fejjan!

Produktionsledningen var även på plats och var jättenöjda med vårt framträdande, och efteråt blev de den sedvänliga skumpan som kom fram.
Nu kör vi vidare, show ikväll igen!

Minette Bengtsson (koreograf, regissör), Magnus Svensson(projektledare) och lilla Anna

Nedre bild: Claes, Jag, och vår Pianist Måns ( kortet kan vara taget på Grabbarna grus på Cypern 98)

Wallmans Pite Havsbad Edition

Och här är det galna gänget som ikväll kommer att ha sin efterlängtade premiär...

Kick ass!!!

Natt-rep!...

Klockan är 02.45....pip! och vi har precis slutat repa... Imorgon har vi sovmorgon till kl 12 så det blir skönt. Tänkte lägga ut en bild på mig och mitt team, men "könsords-datorn" verkar inte vilja det, så då skiter vi i det. Ja, jag är väl ganska trött nu som ni förstår så vi avslutar konversationen här och tar upp den imorgon igen...efter PREMIÄREN!
Godantt...Gdottan...Godnatt!!!!

En tyst Nordman i ett högljutt och glatt Hudik

Idag har varit en lååång dag...

Gick upp vid 07.00 för att åka till Hudiksvall där jag skulle vara programledare för Idrestjärnan. Tänkte att jag inte behövde äta så mycket hemma utan vänta tills jag kom på tåget, så jag slängde i mig lite youghurt. Väl på tåget upp satt jag och snackade med Sussanne som jobbar för Lingman & Co och som skulle följa med upp, och när jag efter ett tag kom på att jag var hungrig, ja då hade Bistro-h -vetet stängt!

Tåget var framme 11.45 och jag gjorde min entré på scenen 12.05 och sedan blev det ingen mat förrän 16.00 när allt var slut.

Så detta var nog första gången under min livstid där jag lyckades vara glad och trevlig fast att jag var hungrig... och detta tack vare de duktiga deltagarna och den glada publiken.

Det var kanonväder och dagens gästartist var Nordman, som givetvis drog en del folk till torget. Ja vad kan man säga om Nordman... han var...tyst, väldigt tyst. Om jag någon gång skulle få välja en sidekick att bolla med som programledare så skulle det nog inte bli han. Men han sjunger ju bra! men han sjung inte bättre än dagens vinnare, Emma Risbo 13 år gammal, som sjöng "När löven faller". En passande låt denna härliga höstdag. Emma, som bl a kom till semifinal i Talang 2009 fick alla hår att resa sig och en och annan försynt tår att fukta mitt öga.

Man blir så glad när man får träffa sådana här härliga ungdomar...Gud, där lät jag verkligen som en pensionär...

Emmy 3:a med Journey-Don't stop believing, Jag, Alexander 2:a med Everything changes och vinnaren Emma med När löven faller
Dagens läsarfråga: Vem av dessa två personer tycker om att prata? rätt svar finner du på sid 32

High school musical

Har just varit och tittat på genrepet till High School Musical på Göta Lejon. Jag fick följa med vår koreograf, Ulrika, som hade en biljett över.

För det första så är ju detta en barn-musikal, och hade man varit elva år så hade man ju tyckt att det varit skitbra! Men nu när man är sådär 27 år gammal så köper man inte grejen helt och hållet...

Roligast var det att se mina kompisar Peppe och Mattias som har två av de komiska rollerna. Dem spelar töntar med stor inlevelse och man märker hur mycket dem gillar det. Riktigt kul att se!

Mattias som nörd

Tyvär så blir det inte lika bra med Kevin Borg i huvudrollen, även om jag gillar honom både som person och som artist, så blir det mest att man sitter och småler åt hur han kämpar med det svenska språket. Men det är ju inte hans fel att han har fått huvudrollen, och småflickorna skriker som värsta Beatles-fansen så fort han gör entré på scenen. Så nog kommer dem att sälja biljetter alltid...

Ljudet var under all kritik denna kväll, och det hoppas jag verkligen var en engångsföreteelse. Annars kommer tyvär den här musikalen bli sågad jämns med fotknölarna, och Det är dem inte värda...

Imorgon är det sista repdagen med speglar, sen drar vi upp till Piteå på måndag...Lite pirrigt.

Talangjakt, kalvfärsbiffar och så en liten nubbe till det!

I lördags var jag programledare för en talangjakt med Lingman & Co, Idrestjärnan hette den. 6 st tjejer i åldrarna 8-11 år som sjöng sina favoritlåtar ihopp om att gå vidare till den stora finalen i Idre den 9:e april. Det var väldigt hög klass på samtliga tävlande och i intervjuerna lärde dem mig bl a att dansa hip hop, en mycket kul syn!

På kvällen blev det festligheter när jag bjöd hem min gamle Wallmanskollega Per på lite mat. Parmaskinka med färsk sparris och en mozzarellasallad, med ett vitt italienskt vin som heter Villa Antinori. Till varmrätt blev det kalvfärsbiffar med pressad potatis och en sås på soltorkade tomater, vitlök, vittvin och grädde. Ett argentinskt rödvin, Las Moras Tannat- 2005 satte piff på smaklökarna.

Sara och Betina dök upp lagom till efterrätten som bestod av kaffe och avec innan det tunga artelleriet åkte fram. Sedan rullade kvällen på och ryket säger att vi besökte både Teatergatan och Goldenhits denna kväll, jag tror att bilderna talar för sig själva. Inga kundvagnar denna kvällen Pera?...

Vad får det lov att vara? Jag och Per dansar snabbare än ljusets hastighet...

Fotografer: Sara Carlsson, Andreas Karlsson

Bra hårspray!

Nyligen hemkommen efter att ha varit på genrepet till musikalen Hairspray. Snälla Sara hade fixat till sig två gratisbiljetter och bjöd med mig...

Vi var båda väldigt trötta eftersom vi hade repat hela dagen, men fick oss en rejäl energikick när ridån gick upp. Tillsamans med bl a Mark Levengood, Malou von Sivers och Vicky van der Lancken utgjorde vi ett fullsatt China.

Det var en riktigt bra musikal och man satt med ett leende på läpparna i närmare tre timmar, och inte minst när en två meter lång Rolf Lassgård utklädd till kvinna entrade scenen. Tillsammans med bl a Morgan Alling, Helena Bergström och Gladys del Pilar var det en mycket bra ensemble där alla kommer att växa i sina roller. Även dansarna och framför allt huvudrollsinnehavaren, Jessica Heribertsson ska ha ett extra plus.

Efter musikalen gick vi bort till Wallmans teatergatan och tog en öl med vår gamle vän och kollega Gunnar, som numera jobbar som platschef för Wallmans Oslo.

Det är viktigt att få inspiration när man är mitt inne i en rep-period där huvudet fylls med nya danssteg och nya stämmor för varje dag... och det har jag fått idag!

Yes, I'm back (in black)!

Nu har jag återhämtat mig hyfsat efter den mardrömspers jag åkte på, men man är ju ingen stark krigare än. Hela systemet är iallafall renat om man säger så, och tack vare Imodium kan jag nu repa i lugn och ro. Det jobbigaste är att man måste tänka på kosten fortfarande och inte äta "fel" mat.
Jag skulle kunna döda för en fet kebabpizza nu, med extra sås..mmm. Nej, men istället så blir det lite pasta, knäckebröd och blåbärsoppa. Det är vad jag kallar mat för en riktig karl!

Det är gött att vara igång å repa med Wallmans igen. Ett nytt gäng och en ny show. Jag är glad över att det inte bara är schlagers denna gången. Min favorit kommer utan tvekan bli " God gave Rock n Roll to you" ett hårdrocksmedley med bla Kizz, AC/DC och Guns n Roses.

Hell YEEeeaahh!!!
Liiite skillnad mot Herreys...

För tillfället sjuk

Åkte på nån jävla skit de sista dagarna nere på mallis, så nu sitter jag mest på toa. Har inte kunnat gå på de första repetitionerna för Wallmans on tour, och det känns sådär kul. Men men! det är ingenting man kan göra åt.
Men å andra sidan: Hur snyggt hade det varit å dansat med en potta fastbunden i arlset?

Good Byes!

PS. kommer kanske lägga upp några bilder lite senare från min semester, som för övrigt var väldigt trevlig. DS

Det är tvära kast...

Jo så är det, och kanske är det det som är meningen med allt.
Just nu sitter jag i en solstol på Alcudias strand och blickar ut över det kristallklara vattnet. Det är 36 grader i skuggan. Det enda som svalkar mig något är den kalla ölen i min hand. Konstigt nog smakar ölen bättre denna gången... Jag mår bra nu och njuter av vad livet har att erbjuda. Jag gillar detta stället så mycket, och till en viss del börjar det kännas som ett hem efter alla de gånger jag varit här. Jag och Viktor har till och med snackat om att kanske köpa en sommarlägenhet här nere...Inte helt omöjligt att det blir så i framtiden.

Häromdagen gjorde jag något som jag trodde jag var på tok för gammal för. Kanske en aning omoget och troligtvis något som aldrig kommer att hända igen. Men skulle det ske så skulle det ske tillsammans med Viktor... Vi var på skumparty!
Kl 03.00 sattes skumkanonen igång, och när vi gled innanför portarna på det sunkiga stället Bells kunde vi höra nedräkningen: Ten..nine..eight...
Vi hade lovat varandra att inte ta av oss våra t-shirts, men efter att techno-musiken dunkat igång och dansgolvet fyllts av skum och betydligt yngre människor, knöt vi tröjorna runt huvudet. Vi var 20 igen!
Frusna och hungriga köpte vi sedan kebab, hoppade in i en taxi och åkte hem till Fuertuventura 19 a...Lägenheten där vi kanske bor om några år..

En obeskrivlig tomhet

Tomas och Karl kom och hämtade upp mig och vi åkte till kyrkan där resten hade samlats. Kompisar som jag inte hade träffat på 7-8 år. Alla var sig lika. Vi kramades. Stämningen var spänd och trots glädjen över att träffas igen efter alla år var det ingen som orkade dra för mycket på smilbanden.
Omständigheterna gjorde oss oroliga, och mellan kramarna kunde man följa flackande blickar som undrade ”När står vi här nästa gång?”…

När det var dags att ta avsked vid kistan, och Fredriks familj gick upp, brast allting för mig. All sorg, längtan och saknad som jag haft inom mig så länge, och försökt kontrollera, trängde sig ut med en ofattbar aggressivitet. Förbannad på hur orättvist livet kan vara. Förbannad på hur lätt vi människor kan se på livet och hela tiden ta Det för givet. När allting man lever för och älskar kan vara borta för alltid inom ett kort ögonblick…

Efter avskedet vid kistan gick jag upp och sjöng Hallelujah, och den känslan som infann sig i min röst kunde bara finnas just då. Jag sjöng för Fredrik och det kändes som att han hörde mig...

Jag kommer alltid att minnas Dig

Jag har nog inte riktigt fattat vad som har hänt än, allt känns väldigt surrealistiskt…

I början av 90-talet började vi spela fotboll tillsammans, och om laget hade en clown så var det Du, och hade Du inga hyss för dig så slängde Du ur dig roliga kommentarer både på planen och i omklädningsrummet. Kommentarer som fick oss alla att skratta direkt från hjärtat. Jag minns ditt skrattanfall när vi tolv år gamla, sittandes i en minibuss på väg från en fotbollsmatch, när ”Tjomping” blåste upp en kondom över huvudet med näsan, eller ditt och ”Pingis-Tomas” kuddkrig på fotbollscupen ”Oddebollen”. Eller dina uppladdningsmetoder innan matcherna, ja listan är lång! Jag och farsan, som för övrigt tränade oss under den här tiden, kan skratta åt de här händelserna idag, femton år senare…

När våra familjer under några år åkte skidor i Trysil i Norge hade Du alltid så himla roligt åt att jag helst ville åka transportleder. Du sa att det var jag och käringarna, och så här i efterskott kan jag väl pinsamt nog hålla med…
Samma år som vi skulle börja högstadiet ville jag alltid att vi skulle hänga hemma hos dig eftersom jag var lite småkär i din granne, och det blev många turer förbi hennes hus på din moppe med mig där bak, ända tills den dagen då kedjan hoppade och vi fick leda moppen förbi huset…

Vi hade våra första tonårsfyllor tillsammans på hembränt som vi köpte i halvlitersflaskor, och som vi sedan smugglade runt från pojkrum till pojkrum. Gemenskapen från fotbollen satt djupt inpräntat i oss när vi hjälpte till att bära hem varandra efter festerna, och av någon konstig anledning fick vi nästan alltid bära hem Molle…

Efter gymnasiet flyttade jag utomlands en tid och Du började plugga och vi gled isär men sprang på varandra ibland på uteställena här hemma i Trollhättan. Sedan gick det många år innan vi hördes, fram tills för några dagar sedan då Du ringde mig, lika glad och sprallig som förr, och ville träffas. Du hade flyttat till Stockholm och vi började direkt planera in en träff som skulle blivit ett kärt återseende…

Just nu gör det ont i hjärtat och tårarna rinner när jag vet att jag aldrig mer kommer få se Dig. Du rycktes bort från oss alldeles för tidigt och just nu så skrämmer det mig så oerhört mycket hur skört livet kan vara och att alltihop kan vara över på några ödesdigra sekunder.
Jag pratade med din pappa idag och vi kom överrens om att jag ska få sjunga på din begravning. Hela gänget kommer vara där, och Du, den bästa Fredrik Jonsson är fortfarande en i gänget och det kommer Du alltid att vara…

Vila i fred

Lyssnar du på texten?

Hur ofta lyssnar vi människor egentligen på texten i en låt? Jag gör det, eller rättare sagt, jag försöker i alla fall göra det, men oftast är det melodin som man rycks med i och därmed kanske inte alltid koncentrerar sig så mycket på vad texten har för innebörd. Det finns många exempel på det här…

Ett exempel är ju t.ex. The Police-Every breath you take, som många tror är en kärlekslåt men som i själva verket handlar om svartsjuka.
För några veckor sedan fick jag reda på en otroligt tragisk bakomliggande uppkomst av en låt, nämligen 60-talslåten ”Save the last dance for me”. En mycket glad och trallvänlig låt enligt mig. Denna låt skrevs av en rullstolsburen man, som på sitt egna bröllop såg man efter man dansa med sin nyblivna hustru. Han skrev ner texten på en servett…
Sedan finns det de som väljer Roxette- It must have been love(but it’s over now) att marschera in till I kyrkan. Ja, det finns säkert oändligt massa fler exempel och kom gärna med förslag om ni har några. Det är alltid kul!

Min uppgift till er idag är att välja ut en slumpmässig låt på radion och bara koncentrera er på texten, vilken låt som helst, utländsk eller svensk spelar ingen roll. Bara det inte är Dj. Ötzi- hey baby.

Jag citerar den berömda Celine Dion-låten: Baby, drink ice!..eller hur fan va det nu igen?...

En vanlig dag i Trollywood

Kom hem till Trollhättan idag, eller ja, "hemma var ligger det nånstans..." men nog är det min hemstad iallafall.
Först blev det mammas hemlagade kåldolmar och sedan ut för att jobba i trädgården. Mamma och Stig ska bygga ut en altan så då fick jag gräva upp stenplattor och köra iväg dem med skottkärra. Det var så jäkla varmt och svetten lackade i pannan när jag lekte Rocky IV (ni vet den filmen när han möter ryssen och lyfter skrot i en gammal lada) ute i trädgården.



Sedan stack jag ut på en liten löparrunda, och kom helt plötsligt in i "en andra andning" och drog iväg åt helt fel håll, in till stan för att se om farsan och Marita var hemma. Jag sprang och sprang och helt plötsligt kände jag mig som Forrest Gump. När Marita öppnade dörren såg det ut som att hon trodde att jag hade sprungit ända från Stockholm (flåsade jag så jävla mycket alltså?...)

Väl hemma hos mamma igen blev det stekt ägg, bacon, korv och färskpotatis...och helt plötsligt kände jag mig som mamman i Gilbert Grape...

Vilka rollprestationer! Nä, nu tycker jag att jag borde få en stjärna på "Walk of Fame" bredvid Håkan Mild och Nicole Kidman!

Tjejsnack och fit-guide

Efter att jag vaknat av fönsterbytet käkade jag sedan lunch med Sara och tog en liten sväng ut till Solna centrum dit hon ska flytta snart. Vi shoppade lite kläder och hade lite tjejsnack som vi är så bra på.

Ikväll när jag åkte till Vasastan för att lämna tillbaka några filmer och hyra ett par till, stötte jag på med min polare Fredrik. Han tog med mig till sin nya restaurang och bjöd på lite käk och några öl. Vi ska även försöka styra upp lite underhållning där iform av lite trubadurmusik fre/lör, men då måste jag ha med mig nån som spelar gura, så nu ska jag kolla runt lite... Det blev lite tjejsnack här också men helt annat mot det tjejsnack som jag och Sara hade...konstigt att ett ord kan innebära två helt skilda saker...

Tjejer måste ha en fit-guide när dom köper jeans...konstigt!

Det va ju en jääääävla tur!

Vaknade tidigt imorse av att det var ett jävla liv ute på gatan nedanför mig. Det visade sig att det var byggnadsarbetare som skulle byta fönster, och precis när jag går ut för att titta på spektaklet så tappar två killar ner ett fönster från fjärde våningen. Ingen större reaktion förutom att deras chef som står och instruerar på gatan mittemot säger: Ja, det e ju en jääävla tur att vi spärrar av grabbar!...

Tror fan det!

Bakfull och yrkesskadad

Direkt efter att jag hade gått av båten igår åkte jag bara hem och packade upp väskan, tog en kall grogg å sen iväg till Mr. Lingman JR i Norrviken. Där serverades det ryggbiff och rödvin till tonerna av Lundell och Springsteen. Efter ungefär en bag-in-box på balkongen blev det taxi in till stan och där någonstans börjar minnet sakta men säkert avta. Minns att jag skojade med en bartender om hans extremt bakåtslickade frisyr...
Vaknade i soffan i förmiddags av att det stod en oöppnad McDonalds-påse på bordet innehållande två Qp, en Big Mac, chicken nuggets och en sjuhelvetes massa dipsåser. Smart Andreas! Jag tog en promenad till Solna centrum för att handla lite, och när jag lägger upp varorna på bandet tittar jag på kassörskan och säger: Hejsan, välkommen!
Yrkesskadad och bakfull skulle jag nog inte lämnat lägenheten denna dag...

Bardomsminnen

Jag har varit med om en liten nostalgitripp. Ibland kan man tycka att man känner igen någon eller att en person verkar väldigt bekant utan att man kan specificera hur man känner igen dem. Detta hände mig nyligen. Vi har nämligen haft en clown/trollkarl ombord i några dagar som heter Gay Lundin. Vi har hängt en del och hela tiden har jag tyckt att jag sett honom förr, men det var inte förrän igår när vi var ute och tog en öl som det slog mig. Barnprogram!

Det visade sig att Gay var programledare för ett barnprogram som gick i mitten av 80-talet som hette ”Lördagsgodis”, ett slags magasin där han bl.a. presenterade olika inslag. Hela studion var byggd som en stor godispåse med gigantiska engelsk konfekt, och jag minns det hur tydligt som helst. Han är jättetrevlig och framförallt väldigt duktig på det han gör, och det märks att han har hållit på med det länge och han har en fantastisk energi. Han berättade många roliga berättelser och missförstånd om sitt lite speciella namn (Gay) som uttalas precis som ni tror. Hans mamma skulle döpa honom efter en amerikansk skådespelare (Guy) men det blev lite fel med stavningen.

När jag satt i puben och lyssnade när Gay pratade kändes det för en kort sekund som att jag var fyra år och satt med min Ahlgrens bilar-påse och väntade på att han skulle presentera ”fem myror är fler än fyra elefanter”…

Panos badmodeshow

Panos himself i egen hög person hade flugit hit från New York för att vara med och kora årets badflicka/badpojke i en tävling i samarbete med Lingman & Co.

Själv var jag konferencier tillsammans med Annamia från Lingman & Co och även Lasse och Tomas Lingman fanns på plats. Med sig hade dem även två gästartister nämligen Peter från "Bonde söker fru" och Maverick (Anders) från Rednex.

Vann tävlingen gjorde Carl-Henrik Söderström och Katarina Ojalainen. Det gick jättebra allting och arrangörerna var nöjda. Det enda som var svårt var att veta var man skulle fokusera blicken när man intervjuade tjejerna...

Fin beröm!

Idag har jag fått jättefin beröm av kryssningschefen som i sin tur hade pratat med intendenten. Intendenten tyckte att jag gjorde ett alldeles utmärkt jobb som kryssningsvärd, och jag hade fått lovord av flera arbetskollegor på de olika avdelningarna runt om på båten.
Idag kom även ett brev från en passagerare...


För några dagar sedan hade vi en mamma som undrade om vi ville fira hennes förståndshandikappade son som fyllde 13. Jag tog då initiativet och överraskade lite extra och kom och sjöng för dem i restaurangen och delade ut lite godis till killen.

Jag citerar:

"Vi vill ge eran kryssningsvärd Andreas Karlsson den största buketten med röda rosor som finns. Tack för att du hjälpte oss att överraska vår bror/son Benjamin som firade sin 13-årsdag ombord. Presenten smakade jättegott. Vi hoppas att vi ses nästa gång vi reser. Det bästa med er på Viking Line är att ni alltid jobbar för era resenärer. Inga önskningar är för stora eller för små. Kram till er alla"

Jag gillar mitt jobb!

Blandad kvalité

Idag kan ha varit den sämsta karaoke-tävlingen någonsin som jag just avslutade. Hur lätt är det att ta ut tre finalister bland packade rötägg som inte kan hålla en ton rätt. Nej idag var det inget kul alls!

Men igår så hade jag en liten flicka som just hade fyllt sju år, Valentina hette hon. Hon sjöng "aldrig ska jag sluta älska dig" så man blev tårögd. Så himla söt och hon kunde inte ens läsa texten men hon hade sjungit den förrut sa hon. Jag blir alltid rörd när barn sjunger. Efteråt så kom hon fram till mig och sa: -Vet du?..Jag fyllde fatiskt år igår faktiskt... Sju år! och då ska man börja i den första klassen...
Jag var ju givetvis tvungen att sjunga för gullungen på scenen, men det gjorde jag så gärna.

Mora Träsk eller?

Det är över 600 ungar på båten, anledningen: Mora Träsk!
Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit något direkt fan av dessa två barnsliga herrar, även om jag idag köper konceptet rakt av och förstår att det går hem hos barnen. Men jag kan tycka det är lite äckligt när föräldrarna sitter på golvet helt i extas och gör rörelserna febrilt mycket större än deras barn. Men det var två trevliga gubbar och dom va med i matchen fast att dom nog har kört i trettio år.

Som ni vet drabbas jag av lätta tvångstankar ibland och idag hände det...
- Mina damer och herrar och alla barn, här kommer dom... Hora Fläsk!
(nej, jag sa självklart inte så, men det var jävligt nära)

Blyge Bengt och Den elake farbrorn 5 år senare

Oj, vilka tuffa tio dagar det har varit! skönt att man går på båten om en stund och kan ha tio hälso-dagar med träning och bra kost. Men jag prioriterar att må bra just nu och då kostar det att ligga på topp...

Igår träffade jag Anders, som jag jobbade med i showen på Rhodos-04. Han har flyttat upp till Stockholm och ska börja jobba på Golden hits.

Vi bestämde oss för att gå och kolla på några gemensamma bekanta som spelar i ett band, men innan så satt vi här hemma och jag lagade lite pasta och så drack vi öl, kollade på Springsteen och snackade gamla minnen, bl a om våra mycket omtalade barnshower på Sunwing. Check it out! Hade ni vågat ta med era barn och kollat på dessa personer?

Tanja, Anders, Jag och Magdalena, vilket gäng!

En hyllning till Michael Jackson

Jag valde att hylla Michael med en liten bit på den här låten för att jag tycker den är så fin...

"Fölvilling" på sushi-restaurangen

Det är så fruktansvärt praktiskt att ha restauranger precis nedanför lägenheten( sushi, thai, indisk och medelhavs restauranger) men det får inte bli för ofta, fast nu har jag unnat mig lite extra gott på min ledighet och det måste man ju få...

För en stund sedan satt jag och åt alldeles ensam på sushi-haket när en annan kille kommer in och ska beställa (ska tilläggas att han ser ut ungefär som mig, snaggad på huvudet och lite skäggig). Den japanska damen i kassan tror givetvis att det är jag som står vid kassan fast jag egentligen sitter två bord längre bort och följer hela scenariot.

- Vad det gott?, frågar damen
- Va?! svarar killen undrande.
- Vill du beställa något mel?
- Men jag har ju inte beställt än...
- Va?!... Damen ser mer frågande ut och de båda står tysta alldeles för länge och tittar varandra i ögonen (ungefär som i en gammal spaghetti western från 50-talet)
- Jag-har-inte-beställt- än. Killen som liknar mig verkar trött och hungrig och verkar inte ha något tålamod för japanska lekar.
- Va?.. (ytterligare tystnad)Damen sneglar över axeln på killen i kassan och ser mig, varpå hon gömmer ansiktet i händerna och säger- Solly solly! (sorry sorry).
Killen verkar ändå inte fatta och säger; - En mellan sushi, tack!
Damen tittar fram mellan händerna som om hon leker "titt-ut"- Nej fölåt mig, tyväl liset äl slut...
Killen vänder på klacken och travar ut ännu mer hungrig, och kvar sitter jag och skrattar som om jag har sett världens roligaste pjäs.
För missförstånd i verkliga livet kan ibland vara minst lika roligt som på scenen eller vita duken.

Ett kärt återseende

Sommarsäsongen 2004 på Rhodos var min första säsong som showartist. Som nybakad showartist flög man fram på Rhodos gator som en kalv på grönbete... Vi var ett fantastiskt härligt kompisgäng som hängde där nere, hade eget fotbollslag, och bara tog vara på livet på bästa sätt. Många av dom här personerna träffar jag inte så ofta idag, 5 år senare, och vissa träffar jag inte alls. Men igår hade jag ett kärt återseende med en av mina bästa vänner från den här tiden, nämligen Freddan.

Freddan bor här i Stockholm och vi har försökt styra upp en träff jättelänge men han har haft fullt upp med att driva två restauranger. Jag är så himla glad att det går bra för honom, även om en viss uns avundsjuka smög sig fram när jag kom upp i hans lägenhet i Vasastan. En lya på 150 kvm!

När vi träffades insåg vi ganska snabbt att vi var precis dem samma som när vi skildes åt, även om vi nog förhopningsvis mognat något under åren som gått. Det var precis som att vi inte hade setts på en vecka förutom att vi hade en jävla massa mer att snacka om. Vi satt på Tapas, en spansk tapas restaurang på Odenplan och käkade just tapas( fan mycket tapas nu).

När vi satt där fick vi även besök av Alex, som också jobbade på Rhodos samma år men på bargatan. Samtalsämnena flankerades av sjukt god mat och öl och drinkar och notan slutade strax över...där den borde ha slutat.

Tre killar blickar tillbaka på tiden som unga och snygga... Nu är vi bara snygga!

Blåbär och salsa-kurs

Nu har jag följt mina middagsgäster en bit hem, för att få lite frisk luft och kanske också för att få nyktra till en smula. Det har varit en mycket trevlig kväll och Anna och Hugo var mycket nöjda med maten som serverades. Vilket var en ljummen potatissallad, fläskfilè i ugn som blev jättemör, med vitlöksstekta champinjoner och en kall youghurtsås med vitlök och lime bl a. och till detta drack vi en Valpolicella Ripasso Bolla 2006. Till efterrätt; en kladdkaka med vaniljvisp och färska blåbär och jordgubbar. Detta serverades med kaffe och Baileys för damerna och whiskey (12-årig Belvenie) för herrarna, mycket gott.


Anna och Hugo avnjuter efterrätten bakom mina fina blommor...

Framåt småtimmarna kom grogg-glasen fram och även härliga musik-DVDs med bl a Michael Jackson och Maddona konserter. Eftersom både Anna och Hugo är utbildade dansare fick jag mig lite sköna lektioner i bl a salsa... Får jag Lov?

"Billie Jean is not my lover, he's just a boy- claims that I'm his toy"...eller?

Släpp inte, vad du än gör Hugo!...(vilket grabba-tag jag har om pöjken, öga går i körs å skjorta står rätt bak)